November månad har aldrig tidigare varit så mörk. Spenderade dagar uppe hos mamma där vädret överensstämde med min sinnesstämning, åkte till Skogskyrkogården den vackraste av höstdagar för min älskade pappas begravning och stod så still jag bara kunde för att titta på Vintergatan i Öregrund. Just nu vill jag bara att snön kommer och täcker allt det mörka tills våren kommer med ljus och hopp om framtiden. Det jag önskar allra mest är en orealistisk önskan.
Kent - M.

November - the darkest I've ever been through. Rainy days up north, my beloved fathers funeral and the Milky Way at night.

Saknar dig pappa ♥