Två år har gått sedan pappa somnade in, men jag minns varenda sekund av vår sista stund tillsammans som om det vore igår.
Two years has passed since my father passed away. I remember every second of it like it was yesterday.

Det vackra vemodets tid är här och träden lyser av guld.

Fredagen den 23e augusti hoppade jag och Malin på en spårvagn som tog oss till Djurgården och den intilliggande Beckholmen där Malin och Geir väntade ombord på Geirs båt. Efter en stund kom också Sara, Matilda och Anna och vi slog oss ner vid långbordet med siluetten av Gröna Lund i kvällssolen som bakgrund. Kräftor och alla tillbehör man kan tänkas behöva dukades fram och därmed var den bästa kräftskivan jag varit på igång. När det började ta slut i skålarna lystes himlen upp av ett hejdundrande fyrverkeri som aldrig verkade vilja ta slut och det ville inte jag heller att det skulle. Jag älskar nämligen fyrverkerier! När ekot av de sista smällarna klingat av förflyttade vi oss ner i kajutan där Geirs enorma samling av instrument väntade. Vårt sjumannalag blev till nio då Nicolai och Jari sällade sig till skaran och ett fyra timmar långt improviserat musicerande avslutade kvällen innan vi utmattade somnade i varsin koj framåt morgonen.